Hepatit är den samlande benämningen på inflammatoriska sjukdomar i levern. Att det också kallas gulsot beror på att sjukdomen ofta medför att gallfärgämnen ansamlas i blodet så att framför allt ögonvitorna men även huden kan gulfärgas samtidigt som urinen blir mörk. Den vanligaste orsaken till hepatit är virus, men sjukdomen kan också utlösas av giftiga substanser och amöbainfektion, infektioner av mask och svamp och i en del fall bakterier.

De olika typerna av smittsam gulsot har fått bokstavsbenämningar utifrån den ordning de upptäcktes. Det finns i dag sex kända grupper av virus som kan orsaka hepatit; A, B, C, D, E och G. Dessutom finns undergrupper. Bokstaven F är överhoppad. I Sverige är hepatit A, B och C vanligast. Alla tre orsakas av virus.

Likartade symtom
Symtombilden är tämligen likartad för alla hepatiter med feber, illamående, trötthet, dålig matlust, kräkningar, gulfärgning, mörk urin och blek avföring. Ömhet över levern kan förekomma liksom ledvärk och klåda. Trötthet och dålig aptit kan bestå länge efter det att sjukdomen läkt ut Infektionerna skiljer sig främst åt i hur de smittar, hur många som drabbas, förloppet och risken för att infektionen blir kronisk. Kronisk hepatit definieras som att den varat minst sex månader. 

Hepatit A
Hepatit A är den klassiska epidemiska gulsoten som orsakas av ett virus som sprids med mänsklig avföring vilken förorenar vatten eller födoämnen. Därför är infektionen vanlig i länder med dåliga hygieniska möjligheter. Vanliga smittkällor är ostron och musslor som kan ansamla virus från vattnet. Smittan kan även spridas direkt från person till person vid närkontakt inom samma hushåll och på daghem. Smittan kan även överföras sexuellt. Barn under förskoleåldern blir sällan sjuka, men kan själva föra smittan vidare. 

Inkubationstiden tiden från smittotillfälle fram till att sjukdomen ger sig tillkänna är i snitt fyra veckor. Man är smittsam under senare delen av inkubationstiden, ungefär sju till tio dygn innan sjukdomen bryter ut, och en vecka efteråt. Infektionen kan förebyggas med vaccination eller gammaglobulin. 

Hepatit A blir aldrig kronisk. Dödligheten är ungefär 1 procent. Någon särskild behandling finns inte, men den som en gång haft sjukdomen är därefter immun för livet. Hepatit A är klassad som en samhällsfarlig sjukdom, vilket innebär att den ska anmälas till smittskyddsläkaren. År 2003 anmäldes 122 fall av hepatit A i Sverige, en ökning med 76 fall jämfört med året innan. 

Större svenska utbrott av hepatit A
Vid juletid 1955 insjuknade flera hundra personer i Sverige i hepatit A. Utredningen visade att de alla ätit ostron som legat i en sump på Västkusten, nära en kloakmynning. I slutet av 1970-talet inträffade ett utbrott vid ett ämbetsverk i Stockholm. Källan var personalrestaurangen där en smittad person skurit råkostsallad. 
Totalt 28 personer drabbades, varav två avled. Vid ett utbrott år 1994 tros potatissallad ha varit smittkällan. En anställd i ett gatukök visade sig vara smittad och minst 36 personer blev sjuka.

Hepatit B
Hepatit B orsakas av ett virus som sprids via blod, andra kroppsvätskor och sexuell kontakt. Virus kan också överföras vid tatuering, akupunktur och med badborstar och rakdon. Om en gravid kvinna bär på viruset är risken stor att smittan överförs till fostret. 

Inkubationstiden är mellan två och sex månader. Behandling saknas. Vanligen läker infektionen ut av sig själv, men omkring 5 procent drabbas av kronisk leverinflammation som ofta leder till cirros (skumplever) och ökad risk för levercancer. 

Vaccin skyddar mot hepatit B, efter tre doser är skyddet 90 procent. Vaccin kan också ges till någon som just utsatts för smitta. Vaccin ges ofta till vårdpersonal, men också till andra som löper extra stor risk att smittas, till exempel den som lever med någon med kronisk smitta. 

Den som har eller har haft hepatit B får inte bli blodgivare. Allt blod från svenska givare testas för hepatit B (liksom för hepatit C och hiv). Hepatit B är klassad som samhällsfarlig sjukdom, vilket innebär att alla fall ska anmälas till smittskyddsläkaren. Den som är smittad måste också berätta detta vid kontakt med sjuk- och tandvården. 

År 2003 anmäldes 372 fall av hepatit B i Sverige, den högsta siffran sedan mitten av 1980-talet. I drygt hälften av fallen var smittvägen intravenöst missbruk.

Hepatit C
Hepatit C är den vanligaste formen av hepatit i Sverige. Ungefär 60 000 personer är drabbade. År 2002 rapporterades 3 382 nya fall.

Hepatit C sprids via blod. Tidigare kunde smittan överföras genom blodtransfusion, men numera testas allt sådant blod för hepatit C. Inkubationstiden är mellan en och fyra månader. Det kan ta 20-30 år innan man upptäcker att man är sjuk. Därför kallas hepatit C ibland för ”den tysta epidemin”.

Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern som i många fall inte ger några direkta symtom även om trötthet och dålig aptit kan förekomma i månader. I minst hälften av fallen får patienten en kronisk leverinflammation och kan vara virusbärare hela livet. En del med kronisk sjukdom kan utveckla cirros eller levercancer. I dag finns dock läkemedel (interferon och antiviralt läkemedel) som tycks kunna bromsa en sådan utveckling.

Något vaccin mot hepatit C finns inte. Skyddet måste i stället bestå i förebyggande åtgärder mot smittspridning. Hepatit C är klassat som samhällsfarlig sjukdom och ska anmälas till smittskyddsläkare. 

Hepatit D
Hepatit D orsakas av ett ofullständigt virus (deltavirus) som måste ha hjälp av beståndsdelar från hepatit B-virus för att kunna smitta. Smittan sprids främst genom blod. Symtomen är kraftiga och dödsfall förekommer. 

Mellan 20 och 30 procent av patienterna drabbas av kronisk hepatit eller cirros. Behandling saknas, men vaccin och immunglobulin mot hepatit B skyddar även mot hepatit D. År 2002 anmäldes tolv fall av hepatit D i Sverige.

Hepatit E
Hepatit E följer med avföringen och sprids via förorenat vatten och födoämnen, men inte från person till person. I Sverige är sjukdomen mycket ovanlig med noll till fem anmälda fall per år, men i tredje världen kan den ha epidemiska utbrott. Alla kända svenska fall är smittade utomlands. Inkubationstiden är flera veckor och förloppet oftast godartat. Undantaget är gravida kvinnor där dödligheten kan vara hög. Varken behandling eller vaccin finns.

Hepatit G
Hepatit G smittar sannolikt endast genom blod. Det är okänt om G-virus också orsakar leverinflammation.

Non A-E
Några procent av hepatiterna har ingen klarlagd smittorsak och kallas non A-E. Sedan 1999 har inga sådana fall anmälts i Sverige.

Källa: Smittskyddsinstitutet, Internmedicin, redaktion Kjell Asplund, Göran Berglund, Stefan Lindgren, Nalle Lindholm, Liber förlag.